- 29.3 Inledare: filosof Nora Hämäläinen, H:fors
Tema: Skönlitteraturens etiska löfte – motstridiga tankar om högkultur, självförbättring och socialt hopp
”Konsten är inte en förströelse eller bisak utan den viktigaste av alla mänskliga verksamheter. I konsten kan vi också se karaktären av vår moral.” ”…litteraturen är den viktigaste och mest grundläggande kulturyttringen eftersom den består i studiet av hur det mänskliga livet skall förstås och beskrivas.”
Såhär skriver den brittiska filosofen och romanförfattaren Iris Murdoch. Samma påståenden går igen hos den Amerikanska filosofen Martha Nussbaum som anser att skönlitteraturen är nödvändig både för moralfilosofin och för moralisk förståelse i det praktiska livet. Enligt Nussbaum bör alltså en humanistisk bildning, med skönlitteraturen i en central roll, vara en obligatorisk del av vår moraliska fostran.
I det svenskspråkiga Finland har en liten kulturdebatt pågått på e-postlistor och bloggar sedan Hufvudstadsbladets tidigare kulturchef Tuva Korsström uttryckte djup oro för kulturbevakningens framtid i HBL. Många är nu oroliga för en utveckling som ser ut att försvaga den seriösa kulturbevakningens och kulturdebattens roll, inte bara i Hbl utan också på andra håll. Vad är det som står på spel? Helt tydligt handlar det om just det som Murdoch skriver: konsten är inte en förströelse eller bisak. Även om man håller med Murdoch, väcker Nussbaums argumentation en viss tveksamhet. Frågan är hur vi skall förhålla oss till hennes upplysningsprojekt?
- 15.3 Frank Johansson, verksamhetsledare för Amnesty International
Tema: Varför tillåts Israel spela med egna regler?
Med utgångspunkt i internationella människorättsavtal och humanitär rätt dvs. krigets lagar diskuterar Frank Johansson kriget om Gaza. Han argumenterar för att förintelsen har förblindat omvärlden från att se hur Israel de facto fungerar som en nybyggarstat som struntar i ursprungsbefolkningens rättigheter. Varför leder det allmänna fördömmandet av den långvarig ockupation och därtill hörande krigsförbrytelser inte till någon förändring? Johansson utgår ifrån sina egna personliga erfarenheter i Israel och Gaza (1970-talet och 1998) och jämför dem med andra erfarenheter från Sydafrika (1988-1991 och 1997). Han diskuterar vapenvägrare i Israel och israeliska veteranernas organisation Breaking the Silence, vars över 400 medlemmar valt att offentligt ”erkänna” sina egna krigsförbrytelser. Han grubblar också över de hätska och kategoriska kommentarer, som all kritisk nyhetsförmedling väcker hos kristna aktivister. I grund tror han att diskussionen måste handla om rättvisa, ansvar och moral. Vilket är vårt ansvar som upprätthållare av ett internationellt system, som tillåter att Israel inte behöver följa internationell rätt. Vilka är de moraliska följderna av över 30 års ockupation av palestinska områden. Hur skall vi kunna överbygga hundratals år av ”orientalism” och se också kriget i Gaza genuint från ”den andras” synvinkel.
- 1.3 Inledare: FBF:s verksamhetsledare Nikolai Enckell
Tema: Makten över pengarna
Hur blir våra pengar till? Svaret är förvisso självklart. De trycks. I U.S.A. sker det på Federal Bureau of Engraving and Printing, dvs. statens sedeltryckeri. Det som kanske är mindre självklart är att staten själv inte kan beställa nya pengar från sitt eget tryckeri. Beställningar görs av den privatägda centralbanken Federal Reserv som sedan kan låna pengar åt staten. Det som gör saken ännu mer besynnerlig är att Federal reserv också beställer fram de pengar som det övriga bankerna använder som grund för mångfaldigandet av de pengar som Federal Reserv tryckt upp. Med andra ord förutom Federal reserv så har de kommersiella bankerna också rätten att ”trycka” pengar. Hur det här rent tekniskt går till skall vi diskutera.
Den andra förbluffande saken i sammanhanget är det faktum att alla pengarna som är i omlopp faktiskt är lånade från bankerna och för varje penning betalas alltså ränta. (Så är det inte bara i U.S.A. utan också hos oss). Konsekvensen av detta är att om vi alla, inklusive staten, skulle bli väldigt sparsamma och betala tillbaka våra skulder skulle alla pengar upphöra att existera. Här finns också ytterligare ett problem. Även om vi försökte göra oss skuldfria så skulle vi inte kunna bli det. De pengar som behövs för att betala räntan saknas. De finns helt enkelt inte i systemet. För att de löpande amorteringarna plus räntorna skall kunna betalas måste mängden av krediter alltså hela tiden expandera. Systemet förutsätter det.
- 1.2 Inledare: FFC-ekonom Peter J. Boldt
Tema: Lärdomar av finanskrisen
Peter J. Boldt – medlem av Europeiska ekonomiska och sociala kommmitteen åren 2001 – 2006 kommer att tala om den finanskris vi just nu genomlever. Boldt kommer framförallt att diskutera frågan om vad, om något, man kan lära sig av finanskrisen.
Som övertygad keynesian anser Boldt att krisen visar, att den nyliberala (över)tron på marknadskrafterna som ”omnipotenta lösningen” på alla samhällsproblem har visat sig ohållbar, liksom tron på företagens självreglering som tillräcklig kontroll.
Men vad i stället? Mera reglering kanske, men hurudan är den intelligenta regleringen, kan man förutse kommande förändringar eller kan man blott reglera tidigare misstag – om ens det? Att bedriva keynesianska ekonomisk politiken är inte heller lätt – alltför länge har olika former av ”vulgärkeynesianism” fått husera fritt, speciellt i Europa. Men keynesianismen behöver inte innebära ständigt större offentliga underskott eller galopperande inflation – beträffande underskotten torde GWB:s tid vid makten visa, att ”nyliberalism” inte automatiskt skyddar mot dem…
Att skylla allt på globaliseringen eller nyliberalismen och Milton Friedman ( såsom Naomi Klein i ”Chockdoktrinen”) är inte någon lösning eller ens början på en –det krävas djupare förståelse än så. Boldt hoppas, att diskussionen efter hans inledning ska ge en möjlighet att söka svar och inte bara ställa frågor.
Folkets Bildningsförbund 